Moster Gunilla i glödheta stolen

Det finns så många glödsjälar som gör Midvinterglöd möjligt. Så många vi vill lyfta fram, fråga och veta vad som gör att de är med på vår galna resa med midvinterglöd. En utav dem är Gunilla Sjöberg, moster till systrarna Stoor. Gunilla får svara och även agera språkrör för sina tre systrar som varit med på glöden. 

Så det är inte bara Gunilla denna glödheta stol rymmer. Gunilla får vara rösten för hela järngänget.

Moster Gunilla får denna gång sätta sig i glödheta stolen. På fotot fick hon äran att ligga i trygga händer på sina systrar.

 

Gunilla -vilket var första året ni var med på Midvinterglöd? Första året, när stormen ven och svepte över Hälsingland. När allt som byggts upp, hade blåst sönder och skyltarna längs vägen hade blåst bort. Min syster Marianne sade efter detta, att här uppe i norr kan du inte bo Gunilla. 

Hur kommer det sig att ni åker hela vägen upp från småland/västergötland för att vara med på detta evenemang och jobba ideellt?  För att vi är vana att hålla ihop familjen. Vi tycker det är viktigt att träffas och vi vill stötta er som vi är stolta över. Det är ett fint sätt för oss systrar att umgås på innan julen. 

Vi har alla systrar lätt för att anpassa oss till olika situationer, och hugga i där det behövs. Vi känner oss bekväma med varandra och har alla lätt för att jobba hårt och organiserat tillsammans när det väl gäller. 

Vi har alltid kul i varandras sällskap, så även på glöden.

Ni har alltid älskat sång, musik och dans. I yngre ålder dansade ni även folkdansNär ni kommer upp och jobbar på Midvinterglöd brukar ni åka på gammeldans i Jättendal efter glöden. Nu blir det inte så denna gång, för det är ingen dans där denna helg. Vad ska ni göra då? Ja, det är svårt att veta nu. Kanske får det bli en sångkväll istället. Vi får träffas och sjunga, göra en fin avslutning innan hemresa med musik och sång.

Hur gör ni för att flyta in i Midvinterglöd-andan? Då får vi möjlighet att klä upp oss i våra vackra folkdräkter från Solf i österbotten, Finland. Det blir inte så ofta, så detta är ett fint tillfälle. Min folkdräkt är ca 70 år gammal, och bars av min mor innan. Jag är stolt att kunna föra traditionen vidare.

                                                                             .

Systrarna i sina vackra folkdräkter när de pustar ut efter Midvinterglöd.